Kan antioxidanter påskynda hudcancer?

Den 7 oktober kom ett pressmeddelande med rubriken ”Antioxidanter får hudcancer att sprida sig fortare”. I pressmeddelandets står det:

”Ny forskning vid Sahlgrenska akademin visar att antioxidanter fördubblar spridningen av malignt melanom i möss. Resultaten stärker forskarnas tidigare studier som visar att antioxidanter påskyndar lungcancer. Cancerpatienter och personer med en ökad risk för cancer bör därför få rådet att undvika kosttillskott med antioxidanter, anser professor Martin Bergö.”

Medierna hakade på och varnade för kosttillskott. Detta har gjort att många personer som tar kosttillskott känner sig oroliga och undrar om de törs äta kosttillskott med antioxidanter.

Om antioxidanter kan påskynda cancer är en viktig fråga. Tyvärr svarar inte denna studie alls på frågan. Låt oss titta närmare på den.

De antioxidanter som användes var NAC (N-acetylcystein) och Trolox.

NAC förekommer i kosttillskott i USA men är mycket ovanligt i Sverige. Det är klassat som ett läkemedel vid doser över 100 mg och det finns flera läkemedel som innehåller NAC.  Mer mer: Fass.se – Substance

I studien gav man möss vatten med NAC och de doser som användes var 114-229 mg/kg. Det motsvarar 7.980-16.030 mg/dag per 70 kg kroppsvikt. Det motsvarar 80-160 gånger mer än vad som är tillåtet i kosttillskott. I studien kompenserar man för mössens snabbare ämnesomsättning och menar att det bara motsvarar 665-1330 mg/dag för en människa på 70 kg. Oavsett vilka mängder man räknar med så är det doser som är läkemedelsklassade och som inte ingår i några som helst kosttillskott i Sverige.

E-vitamin är ett fettlösligt vitamin och antioxidant. I kosttillskott använder man två typer av E-vitamin. Dels naturligt E-vitamin som kallas för d-alfatokoferol och dels syntetiskt framställt E-vitamin som kallas för dl-alfatokoferol. Studier visar att den naturliga formen har bättre upptag och effekter än den syntetiska formen.

I den aktuella studien använde man Trolox som inte motsvarar någon av dessa två former.

Trolox är en syntetisk E-vitamin analog. Det är en vattenlöslig form av E-vitamin med den kemiska beteckningen 6-hydroxy-2,5,7,8-tetramethylchroman-2-carboxylic acid som skiljer sig från den naturliga fettlösliga formen med beteckningen d-alfatokoferol.

Molekylen är dels vattenlöslig (till skillnad från naturlig E-vitamin) och denna form ingår inte i några kosttillskott överhuvudtaget. Att det är en analog betyder att det är en molekyl som är delvis lik E-vitamin och därför har E-vitamin liknande effekter. Men den är också så olik naturligt E-vitamin att den kan ha andra effekter och eventuella biverkningar som naturligt E-vitamin inte har.

Molekylernas struktur skiljer sig åt en hel del. De som är lite insatta i kemi vet att redan små skillnader i molekylstruktur kan ge stora skillnader i effekt.

Ett annat exempel på analoger är syntetisk östrogen. Det syntetiska östrogenet ger liknande effekter som det naturliga östrogenet. Men det ger också biverkningar som det naturliga östrogenet inte ger. Det är också anledningen till att man nu efter flera decenniers användande av östrogen-analoger har slutat med det eftersom biverkningarna var så många och så allvarliga, bland annat dödsfall.

Vitamin E undersöktes bara på cellodlingar och inte på levande möss. I studien skriver författarna också följande.

Another limitation of this study is that we do not yet know whether Trolox or vitamin E would increase metastasis in vivo, although it would not be far-fetched to hypothesize that they would.” De skriver alltså att de inte vet om Trolox ökar metastaser i verkligheten men att det inte är långsökt att hypotisera om att det är på det viset. Deras slutsats bygger på en hypotes. Att från den hypotesen gå ut och varna för antioxidanter är helt fel. Så gör man inte i andra sammanhang, tex när det gäller läkemedel eller livsmedel som man hypotiserar om att de kan vara skadliga. Då krävs bevis innan man går ut med rekommendationer.

När man gör studier på en musmodell och får vissa effekter av ett ämne kan man inte automatiskt dra slutsatsen att det fungerar likadant på människor. Man vet att möss och människor fungerar olika och att det som fungerar på ett visst sätt på möss inte nödvändigtvis gör det på människor och tvärtom. Det krävs att man går vidare med studier på människor för att visa eventuella effekter.

Att från en studie på två av hundratals olika antioxidanter dra alla antioxidanter över en kam och dra slutsatsen att det fungerar likadant för alla antioxidanter är märkligt. Det finns studier som visar att C-vitamin har goda effekter på cancer och till och med kan förlänga överlevnad vid terminal cancer med fyra gånger. Att då påstå att alla antioxidanter skulle ha liknande effekt som C-vitamin skulle också vara ovetenskapligt och aldrig accepteras.

Sammanfattningsvis.

  • Man har studerat effekten av ämnen som inte förekommer i kosttillskott
  • Man har använt doser som vida överstiger de som är tillåtna i kosttillskott
  • Man har gjort studier på möss och ibland bara på musceller, inte på levande möss
  • Man hypotiserar om att resultaten även gäller på människor.
  • Man hypotiserar om att resultaten gäller alla antioxidanter

Från detta drar man slutsatser om att antioxidanter i kosttillskott är farligt, särskilt för de som har cancer. Att man drar dessa generella slutsatser i denna studie är inte bara märkligt utan ovetenskapligt.

Det finns en hel del studier på antioxidanter och skydd mot cancer.

Mineralet och antioxidanten selen har visat sig vara mycket effektiv för att förebygga cancer. Detsamma gäller antioxidanten kurkumin som finns i gurkmeja. Studier på C-vitamin visar att det både förebygger cancer och förlänger överlevnaden.

Den 19 januari, 2014 skrev GP om att selen var effektivt mot cancer, ja till och med effektivare än cellgifter. GP intervjuar Mikael Björnstedt, professor på KI och skriver: ”Han har visat att selenföreningar är selektivt toxiska, det vill säga endast skadliga för de sjukdomsframkallande tumörcellerna, vid koncentrationer där normala celler inte påverkas. Troligen gäller detta alla typer av tumörceller”. ”Selen har hittills testats på celler från patienter med leukemi och jämförts med vanliga cellgifter. Mest effektivt var selen, som skapade apoptos, programmerad celldöd, hos tumörcellerna. Sedan en tid forskar Mikael Björnstedt tillsammans med en kollega på Södersjukhuset även på selenets inverkan vid lungcancer”.

Intressant nog finns det en studie från 2005 som visar på ett resultat som är raka motsatsen till vad denna studie kommit fram till. De studerar möss som fått genen p53 utslagen och ger dem antioxidanten NAC och kommer fram till att NAC minskade tillväxten av lungcancer, samt framhåller antioxidanters potentiella värde både som förebyggande och vid behandling av cancer. ”Dietary supplementation with NAC prevented frequent lymphomas characteristic of Trp53-knockout mice, and slowed the growth of lung cancer xenografts deficient in p53. Our results provide a new paradigm for a nonrestrictive tumor suppressor function of p53 and highlight the potential importance of antioxidants in the prophylaxis and treatment of cancer”. 

Läs mer: The antioxidant function of the p53 tumor suppressor

I jan 2014 publicerade samma forskargrupp, med professor Bergö i spetsen, en studie som visade att samma antioxidanter (NAC och Trolox) ökade risken för lungcancer. ”Antioxidants Accelerate Lung Cancer Progression in Mice”. Jag skrev då ett svar på den artikeln som du kan läsa här. Cancer och antioxidanter del 2: ”Märkligt och ovetenskapligt”

Om man vill undersöka om antioxidanter i kosttillskott är farliga, varför använder man inte naturligt E-vit, C-vit, selen och andra kända antioxidanter, och i doser som är relevanta?

Vill man hjälpa personer att förebygga och motverka cancer bör man börja med att avråda människor från att äta socker och snabba kolhydrater, eftersom cancerceller lever av socker. Man bör även rekommendera att undvika alla gmo-livsmedel, processade livsmedel, och konventionellt odlade livsmedel. Istället bör man äta naturlig mat som är ekologiskt odlad och inte processad. Då gör man en betydligt större insats för folkhälsan än att varna för kosttillskott med antioxidanter.

Bertil Wosk

Det här inlägget postades i Artiklar, Bertil har ordet, Kosttillskott, Myndigheter och organisationer och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.