Omega-3 kan öka återhämtningen

Normaliserade kortisolnivåer och minskade symtom av utbrändhet, blev resultatet i en ny studie där försökspersoner fått tillskott av omega-3. Omega-3 kan vara en hjälp mot både med fysiska och psykiska symtom på stress.

Utbrändhet, eller utmattningssyndrom som det också kallas, är idag den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning i Sverige. Kvinnor i 30-årsåldern drabbas mest, men det är också vanligt bland män. En hälsosam livsstil är en grundbult för att hjälpa kroppen att återhämta sig vid utbrändhet.

Forskarna bakom en placebokontrollerad studie ville ta reda på hur omega-3 fettsyror påverkar nivån av kortisol och symtom på utbrändhet. Under åtta veckor fick 43 sjuksköterskor, kvinnor och män (76 procent kvinnor) ta tillskott av omega-3.

Kortisoltopp på morgonen

I början av studien mättes försökspersonernas kortisolnivå i saliv på morgonen. Det är friskt och normalt att ha en topp av kortisol på morgonen, det hjälper oss att känna oss pigga och alerta. Detta kallas med ett engelskt ord ”cortisol awakening response” (CAR). Däremot kan kraftigt förhöjda värden av hormonet på morgonen vara negativt. Personerna fick även svara på frågor om hur de mådde och sina symtom med hjälp av en enkät

Omega-3 hjälpte återhämtningen

Efter åtta veckor mätte forskarna återigen personernas CAR på morgonen. De kunde då mäta att kortisolnivåerna sjunkit från de tidigare förhöjda nivåerna. Deltagarna svarade även mer positivt på frågorna i enkäten. Framför allt ökade deltagarnas känslomässiga stabilitet, att känna sig som sig själv igen samt känslan av att orka med sitt liv som ökade. Placebogruppen hade också förbättrats, men inte lika mycket, både vad det gäller kortisol och upplevda symtom.

Forskarnas slutsats från studien är att omega-3 kan vara en hjälp både mot de fysiska och psykiska symtomen vid utbrändhet.

Referenser

  1. Jahangard L et al, Omega-3-polyunsatured fatty acids (O3PUFAs), compared to placebo, reduced symptoms of occupational burnout and lowered morning cortisol secretion. Psychoneuroendocrinology. 2019 Nov;109:104384
Det här inlägget postades i Artiklar. Bokmärk permalänken.