Intolerans och känslighet mot gluten är två olika saker

Celiaki, eller glutenintolerans som det också kallas, är en autoimmun sjukdom som drabbar omkring 2 procent av oss svenskar, och den ökar nu bland barn, speciellt de som äter mycket gluten.[1],[2] Celiaki innebär att kroppen angriper den egna vävnaden i tarmen när man äter något med gluten i. Vanliga symtom är magbesvär, trötthet, viktnedgång och blodbrist.

Men det finns också ett annat tillstånd, glutenkänslighet, där symtomen kan likna dem vid celiaki – gaser och uppsvälld mage, kramper i magen, förstoppning och/eller diarré, ledvärk och trötthet. Vid glutenkänslighet får man inte de skador i tarmen som uppstår vid celiaki och inte heller de antikroppar som syns i blodproverna för celiaki.

Inget påhittat problem

Glutenkänslighet har länge avfärdats som ett påhittat problem. Man har ansett att symtomen beror på noceboeffekten, att man förväntar sig negativa reaktioner. Den här uppfattningen har emellertid förändrats tack vare ny forskning som gett oss mer kunskap om de biologiska mekanismerna bakom tillståndet.

Det forskarna upptäckt är dels att tarmbarriären hos människor med glutenkänslighet är försvagad, vilket leder till en inflammatorisk immunrespons i kroppen,[3] dels att glutenkänsliga bildar en annan typ av antikroppar än människor som lider av celiaki.[4] Därför skiljer sig de inflammatoriska reaktionerna åt.

Enligt en studie från 2012 kan glutenkänslighet vara upp till 30 gånger vanligare än celiaki. Förekomsten av IBS med åtföljande celiaki är bara ungefär en procent, men andelen IBS-patienter som har glutenkänslighet utan celiaki är över 30 procent. När de äter glutenfri kost försvinner IBS-symtomen.[5]

Så här uppstår reaktioner mot gluten

Det klistriga proteinet gluten som framför allt finns i vete (inklusive emmer-, dinkel- och kamutvete), men också i korn och råg, består till 80 procent av de två proteinerna glutein och gliadin. Gliadin är särskilt svårt för kroppen att bryta ned till enskilda aminosyror och därför passerar det genom matsmältningen i större molekyler.

De övriga proteinerna som ingår i glutenkomplexet är inte lika välutforskade eftersom de består av över 20 000 olika molekyler, men de kan vara svåra att bryta ned fullständigt precis som gliadin. Det finns alltså en risk att även dessa proteiner bidrar till glutenkänslighet och celiaki.[6]

När mat bryts ned i tunntarmen skannas den av tarmens immunförsvar (som kallas GALT, gut-associated lymphoid tissue) för att identifiera skadliga ämnen.

Hos en person utan celiaki, som inte har glutenintolerans, absorberas de nedbrutna näringsämnena till blodet. Men hos människor med glutenintolerans kommer gliadin att identifieras som en inkräktare. Antikroppar bildas då som angriper proteinet. Om man har fullt utvecklad celiaki bildas även antikroppar mot ett enzym som kallas transglutaminas. Det tillverkas i tarmväggen och har till uppgift att bryta ned gluten till gliadin och glutein. När immunförsvaret angriper enzymet, skadas det näringsabsorberande tarmluddet.

Gluten och läckande tarm

Gliadin får tarmcellerna att frigöra ett ämne som kallas zonulin. Det här ämnet har till uppgift att rensa kroppen genom att sätta igång diarré när vi får i oss gifter eller skadliga bakterier. Zonulin ser till att de täta fogarna mellan cellerna i tarmväggen blir glesare så att vatten snabbt kan komma från kroppen in i tarmen.

Vid matförgiftning eller virusinfektion är det här en tillfällig, nödvändig process, men om vi har obalans i tarmfloran och för mycket skadliga bakterier i tunntarmen, eller om vi är intoleranta mot eller känsliga för gluten och regelbundet äter mat med gluten i, då har vi ett konstant påslag från zonulin som kan medföra att tarmväggen är ständigt lite för gles.[7]

Problemet är att det blir ett läckage även åt det andra hållet, så att oönskade ämnen kan passera ut genom tarmväggen och tas upp i blodet. Det finns forskare som menar att läckande tarm kan leda till inflammation och allergier och öka risken för autoimmuna reaktioner genom att ofullständigt nedbrutna matdelar råkar passera igenom den uppluckrade tarmväggen och uppfattas som fiender av immunförsvaret.[8]

Viktigt att läka tarmen

Andra saker som kan öka tarmens genomsläpplighet är socker, alkohol och antibiotika. Även vissa antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) har paradoxalt nog en skadlig effekt på tarmen eftersom de bryter ned slemhinnan.[9]                       

Det är inte säkert att det räcker att äta glutenfri kost när man har celiaki eller glutenkänslighet – det kan vara viktigt att läka tarmen också. Därför bör man undvika socker som också stör balansen i tarmen och äta mjölksyrade livsmedel som ger nyttiga bakterier. Det finns också en del studier som tyder på att mjölksyrabakterier kan vara verksamt.[10],[11]

Enzymer som bryter ner gluten

I dag finns det matsmältningsenzymer som kan tas av glutenkänsliga om man råkat få i sig glutenhaltig mat eller vet med sig att man kommer att äta något med gluten i. Har man celiaki är det däremot viktigt att fortsätta äta en helt glutenfri kost.

De glutennedbrytande enzymerna förekommer naturligt i kroppen. När de tillverkas på konstgjord väg framställs de med hjälp av mikroorganismer. Den vanligaste typen av glutenenzym kallas för endopetidas (PEP). Det sätter igång spjälkningen av de olika bindningarna inuti proteinets aminosyrakedja (endo betyder ”inuti”).12]

Fördelen med PEP är att det motstår de olika pH-värdena i magsäcken och tunntarmen, något som har varit ett stort hinder i utvecklingen av enzymtillskotten.

Ett annat vanligt glutennedbrytande enzym är DPP-IV. Det är ett exopeptidas som spjälkar de sista bindningarna i aminosyrakedjan. Det har en mer specifik funktion i tarmen och behöver hjälp av PEP för att gluten eller gliadin ska brytas ner helt.

När endopetidaser och exopetidaser kombineras får man en synergistisk produkt som snabbt spjälkar gluten, vilket har bekräftats i kliniska studier.[13],[14],[15] Men nedbrytningen är inte så effektiv att tillskotten kan användas som ersättning för en glutenfri kost av människor med celiaki. Däremot kan de vara till god hjälp för personer med glutenkänslighet utan celiaki.

Referenser

[1] Celiakiförbundet. Vad är celiaki? https://www.celiaki.se/celiakiforbundet/celiaki/

[2] Martinsson B. Ny forskning avgränsar möjliga orsaker till glutenintolerans. Vetenskap och hälsa. 2016-09-21.

[3] Uhde M, Ajamian M, Caio G, De Giorgio R, Indart A, Green PH, Verna EC, Volta U, Alaedini A. Intestinal cell damage and systemic immune activation in individuals reporting sensitivity to wheat in the absence of coeliac disease. Gut. 2016 Dec;65(12):1930-1937.

[4] Uhde M, Caio G, De Giorgio R, Green PH, Volta U, Alaedini A. Subclass Profile of IgG Antibody Response to Gluten Differentiates Non-Celiac Gluten Sensitivity from Celiac Disease. Gastroenterology. 2020 Jul 20:S0016-5085(20)34992-1.

[5] Carroccio A, Mansueto P, Iacono G, Soresi M, et.al., Non-celiac wheat sensitivity diagnosed by double-blind placebo-controlled challenge: exploring a new clinical entity, Am J Gastroenterol. 2012 Dec;107(12):1898-1906.

[6] Vojdani A. The characterization of the repertoire of wheat antigens and peptides involved in the humoral immune responses in patients with gluten sensitivity and Crohn’s disease. ISRN Allergy. 2011 Oct 27;2011:950104.

[7] Fasano A. Zonulin, regulation of tight junctions, and autoimmune diseases. Ann N Y Acad Sci. 2012 Jul;1258(1):25-33.

[8] Harvard Men’s Health Watch. Putting a stop to leaky gut. Blogginlägg 2018-12. https://www.health.harvard.edu/diseases-and-conditions/putting-a-stop-to-leaky-gut

[9] Bhatt AP, Gunasekara DB, Speer J, Reed MI, Peña AN, Midkiff BR, Magness ST, Bultman SJ, Allbritton NL, Redinbo MR. Nonsteroidal Anti-Inflammatory Drug-Induced Leaky Gut Modeled Using Polarized Monolayers of Primary Human Intestinal Epithelial Cells. ACS Infect Dis. 2018 Jan 12;4(1):46-52.

[10] Sindhu KN, Sowmyanarayanan TV, Paul A, Babji S, Ajjampur SS, Priyadarshini S, Sarkar R, Balasubramanian KA, Wanke CA, Ward HD, Kang G. Immune response and intestinal permeability in children with acute gastroenteritis treated with Lactobacillus rhamnosus GG: a randomized, double-blind, placebo-controlled trial. Clin Infect Dis. 2014 Apr;58(8):1107-15.

[11] Rosenfeldt V, Benfeldt E, Valerius NH, Paerregaard A, Michaelsen KF. Effect of probiotics on gastrointestinal symptoms and small intestinal permeability in children with atopic dermatitis. J Pediatr. 2004 Nov;145(5):612-6.

[12] Wei G, Helmerhorst EJ, Darwish G, Blumenkranz G, Schuppan D. Gluten Degrading Enzymes for Treatment of Celiac Disease. Nutrients. 2020 Jul 15;12(7):2095.

[13] König J, Holster S, Bruins MJ, Brummer RJ. Randomized clinical trial: Effective gluten degradation by Aspergillus niger-derived enzyme in a complex meal setting. Sci Rep. 2017 Oct 12;7(1):13100.

[14] Tack GJ, van de Water JM, Bruins MJ, Kooy-Winkelaar EM, van Bergen J, Bonnet P, Vreugdenhil AC, Korponay-Szabo I, Edens L, von Blomberg BM, Schreurs MW, Mulder CJ, Koning F. Consumption of gluten with gluten-degrading enzyme by celiac patients: a pilot-study. World J Gastroenterol. 2013 Sep 21;19(35):5837-47.

[15] Stepniak D, Spaenij-Dekking L, Mitea C, Moester M, de Ru A, Baak-Pablo R, van Veelen P, Edens L, Koning F. Highly efficient gluten degradation with a newly identified prolyl endoprotease: implications for celiac disease. Am J Physiol Gastrointest Liver Physiol. 2006 Oct;291(4):G621-9.