Din känsliga mage

Matsmältningsenzymer - magens bästa vän

Matsmältningssystemet är helt slutet, som ett rör från munnen ner till ändtarmen. Det finns ingen risk att broccolibiten som du äter råkar glida ut i en arm eller in i lungorna. I stället tar den sig sakta och säkert ner genom röret och processas steg för steg, tills det som kroppen inte kan bryta ner lämnar dig via ändtarmen. Innan dess har magsyra, matsmältningsenzymer och tarmbakterier efter bästa förmåga kramat ut alla nyttigheter.

Men matsmältningen förbereds faktiskt redan innan du har stoppat maten i munnen. När du tänker på den mat som du snart ska äta, hur vacker den ser ut, hur härligt den doftar och hur gott den kommer att smaka, förbereder du systemet genom att ge hjärnan signaler om att matsmältningsenzymer ska börja frigöras.

Du känner kanske igen reaktionen att det vattnas i munnen när du tänker på något gott? Vår saliv innehåller faktiskt en del matsmältningsenzymer som hjälper till med matens nedbrytning.

Det sympatiska nervsystemet

Det autonoma nervsystemet har två lägen: antingen är det sympatiska nervsystemet aktiverat, eller så är det parasympatiska nervsystemet aktiverat. När det sympatiska nervsystemet är aktiverat är vi uppe i varv, redo för action och hårt jobb, eller för att hantera en farlig eller pressande situation. Blodet rusar till de stora muskelgrupperna, bort från matsmältningsorganen. När vi är uppe i varv och har mycket att göra prioriteras alltså matsmältningen ner. Det produceras mindre matsmältningsenzymer, magsyra och galla, och dessutom blir det mindre tarmrörelser.

Det parasympatiska nervsystemet

När det parasympatiska nervsystemet är aktiverat ställer kroppen in sig på återhämtning, vila, reparation – och matsmältning. Med andra ord: matsmältningen kräver lugn och ro för att fungera optimalt. Om du har det körigt emellanåt och däremellan tar dig rejält med tid för återhämtning är det ingen fara. Då hinner matsmältningen ändå med sin uppgift. Men om du har ett liv med ett konstant högt tempo och stress är risken stor att matsmältning och därmed också näringsupptag hela tiden går på lågvarv.

Matens väg genom kroppen

När du tuggar maten blandas den med saliven och enzymerna – och nedbrytningen påbörjas. Ju bättre du finfördelar maten, desto bättre blir näringsupptaget. Tugga gärna 30 gånger. För att ta upp näringen i din juice, smoothie och soppa bör du tugga den med!

I magsäcken stannar maten tills den är helt finfördelad. Ju mer protein och fett maten innehåller, desto längre stannar den här. Sedan fortsätter maten till tunntarmen.

Tunntarmen är enormt lång och stor, som en tennisplan om du skulle vika ut den helt. Ytan behövs för att all näring ska kunna tas upp från maten. Det är nämligen här som den största delen av matsmältningen och näringsupptaget sker. Här bryts kolhydrater och sockerarter ner till glukos, fruktos eller galaktos, för att kunna tas upp av kroppen. Proteiner blir fria aminosyror. Galla från gallblåsan löser upp fett. Vitaminer och mineraler absorberas.

Det mesta av näringen transporteras genom blodet till levern och sedan vidare ut till kroppens alla celler. Levern bryter också ner alkohol, mediciner och andra gifter som kroppen inte behöver. Det tarminnehåll som inte hittills har brutits ner fortsätter till tjocktarmen, och nu finns det inte så mycket näring kvar i den broccolibit du en gång stoppade in i munnen.

Det som når tjocktarmen består mest av fibrer och annat som kroppen inte kan bryta ner. Detta blir till mat åt bakterierna i vår tarmflora. Om tarmfloran är i balans bildar dessa ämnen som kroppen har nytta av. I tjocktarmen sugs överskottsvätska upp, och avföring skapas, som sedan lämnar kroppen via ändtarmen.