VÄGEN TILL HÄLSA

Från att tampas med ätstörningar och avsky löpning till att äntligen hitta en livsstil där löpning, god mat och sänkta prestationskrav gett henne ett familjeliv i balans.

I det här poddavsnittet får du lära känna Petra lite närmare, men denna gång är det Petra som blir intervjuad. Hon berättar öppenhjärtigt om sin egen väg mot ett liv i hälsa, de utmaningar och svårigheter som hon själv stött på och vad som hjälpt henne att komma vidare och utvecklas.

Hon började kontrollera matintagen

– Jag hade dåligt självförtroende både i högstadiet och gymnasiet, har alltid haft höga krav på mig själv och hade dessutom en komplicerad relation till idrott. Det var en period när allt kändes väldigt förvirrande och det enda sättet att ta kontroll över tillvaron – i alla fall som jag kunde komma på – var att kontrollera maten, berättar Petra.

Hennes sätt att kontrollera vad hon åt blev att helt enkelt bli vegan. Något som inte alls var vanligt på den tiden och något som det heller inte fanns särskilt mycket information att ta till sig. Och tanken bakom hennes kostval var enkelt:

– Jag tänkte inte så mycket, utan hade bestämt mig för att äta så lite som möjligt och hade fått för mig att jag skulle kunna lyckas med det om jag blev vegan. Jag visste egentligen ingenting om vad det innebar, utan gick till bokhandeln och köpte den enda bok som fanns om just vegankost. Så jag rasade i vikt, pluggade som en galning och ingen reagerade direkt på vad som hände med mig. Fast inombords var det ju totalkaos…

Petra fick upp ögonen för gymmet

Efter studenten insåg Petra dock att hennes livsstil inte var hållbar, bland annat för att hon inte haft mens på flera år. Hon bestämde sig för att börja äta mer igen, men återigen blev kontrollbehovet övermäktigt och för att kompensera och kontrollera kroppen började hon träna på gym. Varje dag.

Till slut kom vändpunkten

– Trots att jag såklart tränade för mycket så var det ändå där någonstans som min resa mot en sundare livsstil började. Den stora vändpunkten kom när jag gick med i Friluftsfrämjandet och fick träffa folk som, liksom jag, älskade att vara ute i naturen, fjällvandra och liknande. Det var också folk med noll kroppshets som istället lärde mig att kroppen var till för att användas, berättar Petra.

Senare var det faktiskt hennes jobb som journalist på Svenska Dagbladet som gjorde att hon hittade kärleken till löpning, när hon ombads att springa ett maraton och blogga om det. Hon blev Maratonpetra i svenska löparkretsar och hennes tränings- och hälsoresa tog ytterligare fart. Och ändå hade den bara börjat…